Att börja om

Har varit hemmafru i två veckor nu och tack gode gud för det.

Det började av en slump, jag stod helt plötsligt sysslolös, utan jobb och inga projekt som kändes aktuella så jag bestämde mig för att röja lite hemma. Organisera lite. Göra plats för vår nye familjemedlem. Jag började förra tisdagen och är nu två veckor senare fruktansvärt tacksam att jag tog tag i det.

Jag är inte någon tvångsmässig samlare, en hoarder, och kan ganska osentimentalt kasta och skänka bort saker. En sådär 18 flyttar tenderar att härda en smula.
Men jag har varit en samlare och jag har fått betala för det. Hemska flyttar med helt meningslösa kartonger fulla av skit skit skit! Dammiga högar av skräp på varenda bokhylla! Fy FAN.

De senaste 3 åren har mycket hänt med mig och jag har vid ett flertal tillfällen gjort stora och tillfredsställande rensningar vilket gjorde att jag trodde att det skulle vara en lätt match den här gången men jag hade fel och har ägnat två veckor åt att göra the ultimate mega organiseringen och jag börjar se slutet nu. För det har varit jobbigt fysiskt, burit tungt, plockat ut saker, plockat in, flyttat, ikea-tripper osv.
Och en känslomässig jävla resa. Kanske är det för att jag varit ensam mycket, kanske för att det har varit en mördande tråkig uppgift men det har blivit många tårar. Det har varit lite som att göra slut med det gamla livet och det har varit smärtsamt. Tömt skåp på min skit för nu är det någon annan som ska ha sina saker där. Det är jobbigt och underbart på samma gång att tänka på det.
Och då kommer tårarna.
För många har det varit, av frustration över all jävla skit som sparats till vilken jävla nytta men också av lättnad, jag känner hur sten efter sten lossnar från bröstet för varje sak som försvinner.

Jag önskar att Kalle kunde se och fatta exakt vad det är jag har gjort för det känns just nu typ större än att ha byggt pyramiderna, eller nåt.

Idag tog jag de sista skåpen i lägenheten och det firar vi med ett litet, litet axplock av skatter som grävts upp ur Malmgårdsvägens Konungarnas dal:

Titta va bra att ha! Träkub och vår förra katts halskrage.

Tuta. Den här vet jag exakt vad jag ska göra med, den ska tvingas på några intet ont anande förläggare.


Ja. Detta är en manual för en tjock-tv. Säljes till högstbjudande.


Detta var nog det ruggigaste jag hittade. 8 rullar oframkallad film och två oframkallade engångskameror. Mina allihop. Jag vet inte om jag vill veta.


En underbart fin Janne Långben-hatt som Jimmy sydde till vår Disneymaskerad och sedermera glömde kvar. Den har väntat på dig i snart två år, Jimmy, och den kommer att fortsätta vänta!


Resestrykjärn. Å vad praktiskt, det tar jag med mig varje gång vi reser någonstans så att Kalles skjortor alltid ser tipptopp ut (haha! aaaaaahahahahaaaa! Nej, det gör jag inte).


I morgon är det dags för det sista. Då rensar vi vindsförrådet. Och får antagligen reda på hur stabilt vårt äktenskap är.

Nya Cirkeln fan art!

Tillbringade helgen på en skärgårdsö och bestämde mig för att göra lite fan art för att inte tappa tecknandet helt (längesen jag tecknade nu...måste skärpa till mig).
För att göra det lite svårare för mig själv så testade jag något nytt, dvs färgpennor, så att jag skulle tvingas bli lite bättre på det här med färg. Jag trodde att det skulle vara döden men jävlar vad kul det var! Svårt och helt omöjligt att sudda men roligt och inte lika meckigt som att plocka fram hela färglådan, dock har bilderna en tendens att bli lite veckotidningssmöriga tack vare den pastelliga, mjuka ton som uppstår men det ska väl gå att jobba bort.
Ok, fuck off nu kör vi:

Sexiga Vanessa med kanske lite väl gult hår (blont är svårt)


Rebecka. Den goda och vackra. Det här orkade jag inte göra klart.


Anna-Karin och mitt favoritporträtt. Det hade dessutom en förlaga i en flicka som gick i min paralellklass i gymnasiet, det var den karaktär som var mest inspirerande att teckna hittills.

Stay tuned för flera, nästa karaktär blir min favorit!

Annars då? Börjar bli så tjock att jag inte riktigt når fram till skrivbordet längre och att springa efter bussen är något exotiskt som jag minns att jag brukade göra i ett annat liv. Men mår gott och bra.

Fick mycket, mycket dåliga nyheter från en god vän idag och ska försöka smälta det så gott det går.

Katterna följde än en gång med ut till ön för en lite mer lyckad vistelse denna gång. Pug förskansade sig som vanligt under en säng men Simon levde upp och blev nästan som en riktigt katt! Sprang malligt runt på tomten och tog t.o.m. en sork! Mamma var STOLT!
Hade varit ännu stoltare om han också hade fattat att det inte räcker att bara ta in den och lämna den på mattan, vi hade uppskattat om den varit lite mera...död.

Cirkeln fanart: Ida

Efter att ha sträckläst underbara Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg ville jag ju såklart ock så vara med och göra fanart, precis som Kalle.
Så, I give you elevrådsordföranden från helvetet: IDA

Nya Benny från tryckeriet!

Så var de äntligen här, senaste Benny har landat från tryckeriet och jag är såhär glad eftersom trycket blev jättefint!

Det är lite tunnare än tidigare år då det, precis som del I, är 6 sidor långt men jag skippade introsidorna och trailersidan i slutet så det ser litegrann ut som ett lyxigt, skumt gratulationskort.

Om någon undrar vad det är jag har i pannan så kan jag informera att det inte är smuts utan en massa sköna pigmentfläckar som dykt upp trots dagligt användande av spf 30 sedan mars. Det kan tydligen bli så under graviditeten men de ska försvinna av sig själva sen.


Benny och frukt.

Don't even go there

Ibland är det roligt att gå igenom sina lådor, de gömda skatterna man kan hitta. Och ibland hittar man sånt här.

"Ja drömma kan man alltid" står det. What?

Ikonrea!

I samband med vår utställning på Otecknad den 8e maj tänkte jag passa på att rea ut lite ikoner, små tavlor och annat smått och gått.
Nedan visar jag lite exempel på vad jag kommer att sälja, allt kommer att säljas för 50-250 kr beroende på storlek och skick. Jag har dessutom pimpat dem både med lack och upphängningsanordning, bara att ta med hem och spika upp på väggen. Eller limma fast en magnet på baksidan och sätt upp på kylen. Vilket som.

T.ex.
Eller t.ex de här.

Katt Sebastian.

Jag rotade i mina hyllor och hittade även denna storsäljare från förr, Twin Peaks-affischen. Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna men jag är för tillfället kameralös igen, affischerna är screentryckta på guldpapper och motivet är en hund som gått i snön. Texten lyder "I have no idea where this will lead us but I have a definite feeling it will be a place both wonderful and strange".
Har ännu inte bestämt vad de ska kosta men det är som sagt de sista i högen så priset kommer att variera beroende på skick. Om även du vill äga en så rekommenderar jag att du kommer på vernissaget och väljer ut just den du vill ha (om någon skulle ha ett enormt sug efter en likadan fast i turkos eller rosa så har jag för mig att jag har några liggande på vinden. Hör av dig isåfall så letar jag fram dem till söndag!)





EDIT: Kalle sa att "för helvete Martina, om du ska ta bilder av saker som du ska sälja så kan du väl LE lite!" Ok då!

Otecknads vårvernissage 2011

Japp, nu är det dags igen! I samband med Seriefestivalen Spx slår vi för tredje gången upp portarna till ateljé Otecknad för en utställning.

Årets utställare är fler och bättre än någonsin, vi ställer till med en makalös vernissage med tavlor högt och lågt och alla kultföremål vi kan gräva fram, så plocka fram kåpan och putsa upp offerdolken så ses vi på Otecknad den 8e maj!

Årets utställare är inga mindre än:

Kim W Andersson
Martina Bergsjö Johnsson
Michel Ducourneau
Elin Fahlstedt
Olof Falk
Maria Fröhlich
Stef Gaines
Yvette Gustafsson
Fabian Göransson
Karl Johnsson
Kolbeinn Karlsson
Lars Krantz
Isabel Leal Bergstrand
Lisa Medin
Lina Neidestam
Viktor Näär
Egil Röckner
Josefin Svenske
Aurora Walderhaug


Ateljé Otecknad
Trettondagsvägen 16, T-bana Telefonplan
Söndagen 8e maj, kl. 16-22

Såhär hittar man hit!

The quest continues

Jag är faktiskt förvånad själv för trots höstens och vårens projekt med allt möjligt annat (inte bara konstnärliga) har jag lyckats klämma ur mig ett Benny-kapitel till Seriefestivalen Small Press Expo.
Jag har visserligen sidor liggande som bara väntar på tryck men historien om staden låg längre fram i huvudet och kändes mer relevant så jag gjorde ett kort avsnitt om den, sex sidor långt blev kapitlet.

Benny tar en tur till kusten och stöter på något mindre behagligt.


Hela serien går i min favoritfärg, gulockra. Jag har fått säga till mig själv på skarpen för att inte BARA använda den till allt.

Jag börjar undra om det någonsin kommer att hända Benny något fint och bra. I nästa kapitel ska jag vara snäll mot henne, tror jag. Om jag kan.

Självklart kommer de två första delarna av The Quest for the Holy Benny också finnas till salu, jag tror tyvärr inte att jag hinner göra en lika lyxig Benny-box som förra året (äkta guld på min ära!) men någon tjusig förpackning vid köp av alla tre ska jag väl kunna svänga ihop.

Vi ses på Spx!

Ananas, 14,90 :-

Vissa dagar vet man kommer bli lite bättre än andra.


Festen kan börja då.

Fanart + fanart

Ibland vill man göra något fint till någon man tycker är fin och då är det lätt hänt att sätta ribban lite väl högt. Jag skulle pausteckna ett porträtt av en kompis, självklart blev det en liten målning istället som kommer ta nån dag att få till och egentligen har jag inte tid just nu men det är ju så himla kul!


Mindre press och ännu mer kul är det då att göra fanart av Kalles Utopi-brud.

Friterade ostron, hamburgare och en jävla massa Mountain Dew

Såhär mycket hamburgare åt jag i New Orleans.
För att upprepa frågan: Mätt? Ja.

Så, New Orleans! Arkitektur, historia, the mighty Mississippi.
Eller för min del då, SOL, VÄRME och MAT. Högsta prio för Martina Bergsjö, men så är jag ju en kvinna med både klass och stil.

Utopi!

Ikväll händer det! Nu släpps Sveriges bästa serietidning och visst vill väl du vara med och se Utopi födas ur en vulkan på Morfar Ginkos ikväll?

Missa inte detta, för guds skull, vi ses ikväll!

Postkodlureriet

Jag kanske ser ut som en kvinna i 30-årsåldern. Om man misstänker att jag faktiskt är det så är det helt korrekt antaget. Men inuti är jag en gubbjävel.

En surgubbe, grannen du var rädd för, han med den elaka lilla hunden, han som har koll på vad alla har för sig, det är jag.
Det är inget jag är stolt över, tvärtom är det en olägenhet då det allt som oftast yttrar sig i ohämmat raseri över saker i min omgivning.

T.ex:
- Ungar på bussen (skitdumt. Alla har varit barn och ungar är såna, men gubben i mig skiter fullständigt i att den offentliga miljön, den delar man med andra)

- Ungdomar som skränar/ är berusade/har för lite kläder på sig (Jackan täcker ju inte ens STJÄRTEN! I minusgrader! Och gymnastikskor på fötterna! Var är föräldrarna frågar man sig!)

- Folk som spottar på marken

I den mer privata sfären har vi då Postkodlotteriet. Vi har en "ingen reklam, tack"-skylt på dörren men det hindrar inte dem asen att adressera sin skit till oss personligen så att vi får den iallafall. Dessutom i två uppsättningar eftersom Kalle och jag föräras med varsitt exemplar av samma dumheter.

Men så igår, när jag såg deras fula kuvert på hallmattan, så tänkte jag att nu, nu ska det här få ett slut, imorgon ringer jag till dem och säger åt dem vad de kan göra med Pruttkodsfitteri (det här är alltså gubbjäveln. Själv är jag alltid mycket hövlig och anstränger mig för att vara trevlig mot telefonförsäljare och telefonister i största allmänhet).

Gubben låg halva natten och slipade på sina argument och MYSTE över det som skulle ske.
Han satte på datorn, gick in på Postkodslotteriets hemsida och letade upp kontaktuppgifter varvid hans öga fångades av en ganska stor, klar och tydlig ruta i nedre vänstra hörnet.

Meddela oss

Här kan du på ett enkelt sätt avsäga

dig reklam i brevlådan från Lotteriet.
Spärra reklamutskick här

Gubben blev stum. Möjligtvis mumlade han något om att allt ska minsann vara så jävla enkelt och användarvänligt nuförtiden. Sen satte han på kaffe.

Om ni är helt ointresserade av ansiktsserum, skit i att läsa det här inlägget

Jakten på skönhet till budgetpris går vidare. Jag hatar att det måste kosta så jävla mycket om man vill vara snygg, häromdagen skulle ett serum inköpas. Det var en dyster uppgift.

Jag borde inte bry mig, jag blir älskad ändå och blablabla, men fan alltså. Det är inga höga krav jag ställer typ vidjesmal, perfekt hår, de snyggaste kläderna. Nej, nej och trippelnej, det enda jag önskar mig är hy som är hanterbar. En hy som smink inte inte glider av efter en halvtimme, en hy som inte gör att jag känner mig skitig och ovårdad i, om jag går utan smink.

Men nog med gnäll och åter till serum. Min vanliga dagkräm räcker inte riktigt till längre, jag är 30 så det är inga konstigheter, jag vill bara hålla pannrynkorna på avstånd ett litet tag till. MEN alla experiment med en lite mer potent fuktkräm har slutat i katastrof (läs: outbreak, flottighet osv). Serum, dvs en kräm som man lägger under sin dagkräm har hittills varit det bästa alternativet.
Men det kan bli dyyyrt. Och flottigt för den delen, har provat ett par sorter och den som kostade 400 spänn gjorde ingenting. INGET. Bitter var jag men hittade en helt ok efterrträdare i L'Oréals Youth Code som visserligen återfuktade men gjorde mig ack så flottig, smink halkade av som från en teflonpanna och trots det billiga priset kunde jag inte motivera ett till köp. Nä skit i den, bli inte frestade!

Nu var det återigen dags, började se ut som ett grått toapapper i ansiktet, det var bara att bita ihop och låta Åhléns få våldta min plånbok.

Men då hittade jag alltså denna, visserligen till något slags extrapris så den kostade bara ca 150 men iallafall. Lumene Time Freeze lifting serum heter den, den luktar gott och går in i huden på en gång och lämnar inte tillstymmelse till flottig yta och den stramade upp huden direkt! Faktiskt!
Toppenprodukt för sin prisklass (ja, riktiga grejer kostar runt tusenlappen. Vilket jag varken kan eller har minsta lust att lägga på något så jävla fjantigt som hudvård), den känns dryg, luktar gott och gjorde det lätt att sminka på.
Så. Rekommenderas om du inte är miljonär/hellre köper mat till dina barn/umgås i såna kretsar där sånt är sjukt viktigt. Jag tycker att den är bra. Efter att ha läst lite recensioner fick jag dock bekräftat det jag misstänkte: den är såklart för 40+. Det står inte på förpackningen, däremot står det att den är till för att användas vid behov, men jag har ju behov varje dag?
Eller?
Och vad ska jag göra när jag själv är 40+? Då blir det botox och stamceller för hela slanten, antar jag.

Som något slags motvikt till allt detta hudvårdslarv lägger jag in en bild på min bästa t-shirt som jag hade glömt att jag hade. En helt vanlig Call of Cthulhu-tshirt, köpt på sf-bokhandeln. En bra film också, för övrigt.

Handla Benny!

Nu kan man handla sin egen Benny merchandise på intranätet! Jajamen, efter mycket om och men har jag nu öppnat för business på Etsy så stig för all del på i CrankyBenny 's butik och köp dig något fint.


Vad sägs om den här snygga broschen av trä med bendekoration?

Eller en snygg fågel på kappan kanske skulle vara något?


Jag har än så länge bara lagt upp fem saker till försäljning, men gå gärna in och kika, känn er som hemma.

Bankaren

Eftersom jag glömde sandpapper och lite andra grejer hemma så får jag nöja mig med att teckna. Idag ska jag renteckna första sidan av "Bankaren", en av spökhistorierna i min samling (litet projekt, jag återkommer med en sammanställning när jag känner för det).

Just Bankaren var en fin och kort berättelse som jag fick av min tremänning Anita i Fränsta och den har alla ingredienser jag gillar.
a). den är kort (ju längre historia och krånglig förklaring, desto mindre trovärdighet),
b). ett visst mått av oförklarlighet (man vet inte riktigt vad eller vem spökeriet kommer ifrån eller VARFÖR. Mycket viktigt) ,
MEN c). en liten knorr (som man kan välja själv om den fyller i några luckor eller inte. Sammanträffande eller inte?).
Tjusig skiss kan man se nedan


Ägnade mig åt något så ovanligt som shopping häromdagen. Alla mina vardagsväskor i vettig storlek är trasiga (har några lyxiga finväskor som jag ärvt av mamma, men de vill jag inte dra runt på i något träsk i New Orleans) så jag sprang (bokstavligt talat) in på HM och ryckte åt mig en billig sak i leopard (den får gå sönder hur mycket den vill. Dock var den förvånansvärt snygg för sitt pris) och passade även på att köpa koftan nedan.
Den har exakt samma färg som päronglassen i Big Pack tresmak! Inte särskilt smickrande för min vitbeiga vinterhy men det skiter jag i.
Gjorde även min andra behandling med aspirinmask och resultatet blev faktiskt ännu bättre! Ett par fläckar blektes ytterligare och jag blev så len och fin att jag t.o.m. kunde lägga lite foundation på (jag är en av dem som ironiskt nog bara kan lägga sånt i ansiktet om hyn är fin. Annars ser det ut som precis vad det är, ett försök att täcka över dålig hy med smink. Osmickrande är ordet).

Nu ska jag jobba lite och se senaste American Idol-avsnittet.
Men först ska jag göra det här.

Ananastisdag

Vem hade trott att en grå februaridag som denna skulle vara så produktiv! En hel seriesida blev färdigtecknad på rekordtid och nya broschidéer har hunnit födas samt en webbshop öppnad (Öppnad är väl att ta i. Registrerad iallafall. Bannern som jag gjort är fin).


Som sagt lite nya broscher tillverkade. Denna gång lite mer trediemnsionella, ben som vanligt. Jag ska dock provbära dem ett tag för se om benen kommer att sitta kvar på själva broschen, det vore ett hiskeligt fail om de skulle trilla av så fort man råkar komma åt någons kappa/fastna i hissdörr/rapa ovanligt kraftigt. Men jag tror inte det, mitt nya lim är otippat bra (blev tipsad av en modist som använder detta superbilliga allround-lim till allting).

Såhär kan man göra.

Det här är en ryggkota från en fågel, tror jag. Jag hittade den i ytterfacket på min ryggsäck, jag har väl plockat upp den från marken någonstans. Det syns att den är naturligt "avskalad" då den är mycket slätare än vad ben blir om man kokar dem, då blir de lite porösa och får en lite sträv yta. Jag skulle mycket hellre gräva ner mina ben så att köttet på dem blir uppätet istället för att koka dem, som jag gör nu, men jag har inget bra ställe. Grannarna skulle börja prata.
Inomhus i en blomkruka kanske? Eller skulle det stinka? Någon som vet?

Utöver mina konstnärliga bedrifter tog jag även på mig att äta en hel ananas själv. Pah! tänker ni! Det går ju inte! Det får helt enkelt inte PLATS i fru Bergsjö Johnssons hob-stora kroppshydda!
Jo det gör det. Det är dessutom inte första gången.

13.00 3/4 avklarade

14.45 Nu börjar det gå trögt och munnen svider. Men det är gott! Så gott!

17.00 Mätt? Ja.