Processen 1

Målade klart tavlan, snabbhetsrekord tror jag.
Sen tog jag tjuren vid hornen och nu får jag inte gå hem förrän jag har skissat upp hela sidan.

Såhär snyggt ser det ut när jag skissar. Man kan redan känna magin och spänningen. Till min heder kan sägas att jag faktiskt brydde mig om att googla hur en hare ser ut den här gången.

Sen tecknar jag upp direkt på kartong. Det blir ganska grova skisser med mycket linjer, sen kör jag grundfärg. Jag brukar grunda med en stark röd-brun men funderar på att vara lite wild and crazy den här gången och grunda med grönt istället.

Ett djupt andetag.

Så idag är det äntligen dags, efter ett par månader av allmänt självhat, hat mot Benny och en välbehövlig paus. Nu drar jag igång Benny igen. Gör ett ryck några veckor och ser hur det känns, sen ska jag göra en annan grej, men det tar vi då.

Pallrade mig äntligen iväg och köpte mer kartong. Eftersom jag inte vill sätta förväntningarna för högt så har jag bara skurit ut 4 A3-or så att jag inte ska få ångest. Nu är det bara att köra!


Eller, nä, vänta..eh. En annan bild ville ut först.

Ni fattar att jag kan dra ut på det här hur länge som helst, va?
Jag är livrädd för att börja igen.

En vanlig måndag i Martina Bergsjös spännande liv

En handarbeteslusta infann sig för ett par veckor sen och nu har jag äntligen lånat virknål och fått grundläggande instruktioner.
Jag får såna där pysselryck nån gång var 4e år ungefär och de brukar resultera i ett par fula halsdukar och smycken som gud glömde vilket gör att lusten försvinner fort som satan. Den här gången ville jag att det skulle vara annorlunda, därför ska jag enbart och endast tillverka bruksföremål, aka sånt som vi behöver. Har klippt remsor av gamla uttjänta lakan och handdukar och det som ska virkas är:

4 grytlappar (så kan man byta ibland! the joy!)
2 badrumsmattor (så kan man byta ibland! the joy! Och för att Kalle avskyr vår cerise-rosa med hetta)
1 sitsöverdrag till en pall

Jag började igår och virkade så virknålen glödde och jag kände den sköna inre friden som man bara kan känna när händerna och hjärnan är helt upptagen. Det enda negativa var Kalles konstanta fnissande. Särskilt mycket fnissade han när jag stolt visade upp en färdig grytlapp och kallade mig för proggare (va fan liksom! Vi är båda uppväxta med hantverkande mammor!). Ok, den ser proggig ut. Jag virkar progg-grytlappar.


Såhär kul kan man ha om man har gamla grafiska blad som ligger och skräpar! Målar med akvarell för första gången på evigheter, är det någon som har tips på hur man slätar ut pappret? Det har blivit tokbuckligt, kan man fukta på baksidan och lägga i press? Eller fuckar man upp färgerna då? Hjälp!

Första lagret.
Snart klart! Lite guld på det, så. Jag väntar lite med det tills jag kommit på ett sätt att få pappret slätt.

1a maj

Föresatsen var god, vi skulle ta det väldigt lugnt i helgen. Valborg skulle firas hos Kalles syster, middag skulle ätas och brasa skulle beskådas. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss och vi vaknade upp dagen efter med huvudvärk, ledsenhet och allmän skörhet. Plus ett hem som liknade ett grovsoprum.
Att gå ut och demonstrera, lyssna på tal och knö i en folkmassa fanns inte på kartan så vi åkte ut till Egil som flyttat in en stuga på Lidingö. En trädgårdsfixardag. Det bästa man kan göra när man är bakis. Man får vara utomhus, röra på sig och syssla med det minst tankekrävande, d.v.s. kratta löv. Det enda man behöver fundera på är "de här löven...ska...dit". Sen gjorde vi ett gigantiskt bål av löven som vi kunde stå och glo på. Kalle var lite mer avancerad och byggde en fågelholk.
Det var en fin dag och deras trädgård är helt magisk. Är fortfarande kameralös, men den såg ut typ såhär:

bild kommer härifrån

Horsies!

Äntligen har min svägerska hämtat hem sina hästar då stallet hemma på gården blivit klart! Mamma ringde och berättade de glada nyheterna och jag jublade i en kvart. Här ska klappas!

Ska åka och hälsa på familjen om ett par veckor och var lite rädd att något skulle ha gått snett, men allt verkar ha gått finfint så äntligen ska jag få gå in i ett stall och känna på hästdoften (det finns nästan inget i världen som luktar så gott som ett stall).

Jag red i flera år när jag var barn men lyckades aldrig bli någon hästentusiast, men de är vackra djur och det blir en helt annan stämning på gården när det finns djur där.
Fina va? Den store är en Frieser (friiser? Freiser?) som heter Rienk och den lilla är en schettis som jag glömt bort vad hon heter. Jag spricker av längtan!