Att skissa fult

Jag blir alltid så impad av folks ritblock, det brukar vara som att läsa någons dagbok. Projektskisser, stilstudier och text varvat med lite finare teckningar som det lagts ner tid på. Det är som poesi. Det fyller mig med avund.

Mina skissböcker och anteckningsblock har alltid sett ut som skit med slarviga teckningar och text kors och tvärs i handstil som inte ens jag själv kan läsa ibland. En gång struntade jag i att söka en konstskola därför att ett av arbetsproven var just ett skissblock. Jag antar att det skulle beskriva arbetsprocessen och på något sätt visa vem man var (tror jag iallafall).
Mina skisser ser i bästa fall ut såhär:

(det här är alltså de sista tre rutorna på en sida)
Jag har alltid gillat att göra några slarviga grovskisser och sätta igång med produkten direkt. Men ibland faller andan på och då gör jag en liten teckning, det blir oftast något sentimentalt, den här handlar om hur mycket jag gillar vår katt. Ateljékamraten E fnissade genom skägget och frustade "aaaw lilla katten" när han såg den. Jaja.