fredag 17 juni 2011

Att börja om


Har varit hemmafru i två veckor nu och tack gode gud för det.

Det började av en slump, jag stod helt plötsligt sysslolös, utan jobb och inga projekt som kändes aktuella så jag bestämde mig för att röja lite hemma. Organisera lite. Göra plats för vår nye familjemedlem. Jag började förra tisdagen och är nu två veckor senare fruktansvärt tacksam att jag tog tag i det.

Jag är inte någon tvångsmässig samlare, en hoarder, och kan ganska osentimentalt kasta och skänka bort saker. En sådär 18 flyttar tenderar att härda en smula.
Men jag har varit en samlare och jag har fått betala för det. Hemska flyttar med helt meningslösa kartonger fulla av skit skit skit! Dammiga högar av skräp på varenda bokhylla! Fy FAN.

De senaste 3 åren har mycket hänt med mig och jag har vid ett flertal tillfällen gjort stora och tillfredsställande rensningar vilket gjorde att jag trodde att det skulle vara en lätt match den här gången men jag hade fel och har ägnat två veckor åt att göra the ultimate mega organiseringen och jag börjar se slutet nu. För det har varit jobbigt fysiskt, burit tungt, plockat ut saker, plockat in, flyttat, ikea-tripper osv.
Och en känslomässig jävla resa. Kanske är det för att jag varit ensam mycket, kanske för att det har varit en mördande tråkig uppgift men det har blivit många tårar. Det har varit lite som att göra slut med det gamla livet och det har varit smärtsamt. Tömt skåp på min skit för nu är det någon annan som ska ha sina saker där. Det är jobbigt och underbart på samma gång att tänka på det.
Och då kommer tårarna.
För många har det varit, av frustration över all jävla skit som sparats till vilken jävla nytta men också av lättnad, jag känner hur sten efter sten lossnar från bröstet för varje sak som försvinner.

Jag önskar att Kalle kunde se och fatta exakt vad det är jag har gjort för det känns just nu typ större än att ha byggt pyramiderna, eller nåt.

Idag tog jag de sista skåpen i lägenheten och det firar vi med ett litet, litet axplock av skatter som grävts upp ur Malmgårdsvägens Konungarnas dal:

Titta va bra att ha! Träkub och vår förra katts halskrage.

Tuta. Den här vet jag exakt vad jag ska göra med, den ska tvingas på några intet ont anande förläggare.


Ja. Detta är en manual för en tjock-tv. Säljes till högstbjudande.


Detta var nog det ruggigaste jag hittade. 8 rullar oframkallad film och två oframkallade engångskameror. Mina allihop. Jag vet inte om jag vill veta.


En underbart fin Janne Långben-hatt som Jimmy sydde till vår Disneymaskerad och sedermera glömde kvar. Den har väntat på dig i snart två år, Jimmy, och den kommer att fortsätta vänta!


Resestrykjärn. Å vad praktiskt, det tar jag med mig varje gång vi reser någonstans så att Kalles skjortor alltid ser tipptopp ut (haha! aaaaaahahahahaaaa! Nej, det gör jag inte).


I morgon är det dags för det sista. Då rensar vi vindsförrådet. Och får antagligen reda på hur stabilt vårt äktenskap är.

tisdag 7 juni 2011

Nya Cirkeln fan art!


Tillbringade helgen på en skärgårdsö och bestämde mig för att göra lite fan art för att inte tappa tecknandet helt (längesen jag tecknade nu...måste skärpa till mig).
För att göra det lite svårare för mig själv så testade jag något nytt, dvs färgpennor, så att jag skulle tvingas bli lite bättre på det här med färg. Jag trodde att det skulle vara döden men jävlar vad kul det var! Svårt och helt omöjligt att sudda men roligt och inte lika meckigt som att plocka fram hela färglådan, dock har bilderna en tendens att bli lite veckotidningssmöriga tack vare den pastelliga, mjuka ton som uppstår men det ska väl gå att jobba bort.
Ok, fuck off nu kör vi:

Sexiga Vanessa med kanske lite väl gult hår (blont är svårt)


Rebecka. Den goda och vackra. Det här orkade jag inte göra klart.


Anna-Karin och mitt favoritporträtt. Det hade dessutom en förlaga i en flicka som gick i min paralellklass i gymnasiet, det var den karaktär som var mest inspirerande att teckna hittills.

Stay tuned för flera, nästa karaktär blir min favorit!

Annars då? Börjar bli så tjock att jag inte riktigt når fram till skrivbordet längre och att springa efter bussen är något exotiskt som jag minns att jag brukade göra i ett annat liv. Men mår gott och bra.

Fick mycket, mycket dåliga nyheter från en god vän idag och ska försöka smälta det så gott det går.

Katterna följde än en gång med ut till ön för en lite mer lyckad vistelse denna gång. Pug förskansade sig som vanligt under en säng men Simon levde upp och blev nästan som en riktigt katt! Sprang malligt runt på tomten och tog t.o.m. en sork! Mamma var STOLT!
Hade varit ännu stoltare om han också hade fattat att det inte räcker att bara ta in den och lämna den på mattan, vi hade uppskattat om den varit lite mera...död.